R.I.P Stampe
Idag var jag och min familj om en väldigt jobbig grej. Vi behövde avlida Stampe för han hade fått en tumör i ansiktet.
Förra veckan (när sofia kom hem till mig på besök) så sa Sofia att stampe hade en klump i ansiktet som såg ut som en böld. Jag pratade med mamma och hon antog att det även kunde vara en tumör.
När jag i fredags kom till jönköping bestämde jag mig för att känna på knölen och den kändes som en böld. Så jag antog att tömma den var ett alternativ för att stampe skulle få vara kvar med oss ett par månader till. Men mamma bad sin vän kom hit och titta på den och efter flera försök fick vi inte ut någon vätska så vi antog att det var en tumör. Så jag fick samla mod och ringa till djursjukhuset och be om att få en tid så de kunde avlida honom.
Igårnatt kunde jag inte ens sova bara vid tanken av att Stampe skulle dö idag. Usch. När vi väl åkte till sjuksjukhuset så skedde allt så fort. Han fick först en lugnande spruta så han skulle bli trött och sen fick han en liten överdos av sömnmedel.
Jag tror inte jag har gråtit såhär mycket någonsin. Stampe var och är fortfarande som en lillebror till mig.
Han blev 8,5 år gammal, så hans tid vad inne. Jag var bara inte redo på att det skulle ske nu. Jag hade tur som fick vara med honom in i sista stunden.
Jag kommer alltid älska dig stampe. Du är det bästa husdjuret man någonsin kunde få ha. R.I.P <3
